Det är en vardagskväll i en sporthall någonstans i Mellansverige. Planen är full, domaren blåser i visselpipan och längs sargen står föräldrar med kaffemuggar i hand. Scenen upprepas i hundratals hallar varje vecka, året runt, över hela landet. Innebandy är i dag en av Sveriges mest spelade idrotter – och den fortsätter att växa.
Svenska Innebandyförbundet redovisade i sin senaste verksamhetsrapport över 115 000 aktiva medlemmar i seriespel, och det är en siffra som inte inkluderar motionsspelare, skolelever och de som spelar organiserat utan att vara registrerade i förbundet. Det verkliga antalet människor som regelbundet rör sig med en innebandyklubba i handen är sannolikt betydligt högre.
Från gymnastiksalen till nationalarena
Det är lätt att glömma hur nytt det här egentligen är. Innebandy som organiserad sport är knappt 45 år gammal i Sverige. Det var i de enkla gymnastiksalarna under tidigt 1970-tal som sporten tog form – inte genom något organiserat initiativ, utan för att lärare och elever fann att plastklubban och den håliga bollen fungerade alldeles utmärkt på ett vanligt hallgolv.
Därifrån gick det fort. Svenska Innebandyförbundet bildades 1981, det första SM spelades kort därefter och i dag sänds SSL – Svenska Superligan – på nationell tv med publik som fyller arenor. Det är en utveckling som få hade förutsett när de första improvisation-matcherna spelades utan sarger eller domare.
Utrustningen som följde med upp
Parallellt med sportens framväxt har utrustningen genomgått en egen revolution. De tidiga plastklubbornas enkla konstruktion har ersatts av avancerade kompositmaterial, aerodynamiskt formade blad och skaft med precisionsanpassad flex. Det handlar inte längre om att bara ha något att slå med – det handlar om att hitta rätt känsla för sin spelstil och position.
Unihoc, som grundades i Schweiz 1973 och är en av världens äldsta och mest etablerade tillverkare av innebandyutrustning, har följt sportens utveckling från allra första början. Deras produktutveckling speglar på många sätt innebandyns egen resa – från enkla, funktionella redskap till ett brett sortiment anpassat för allt från nybörjare i skolidrotten till spelare på elitnivå.
Varför växer sporten?
Förklaringarna till innebandyns fortsatta tillväxt är flera. Sporten är billig att komma igång med jämfört med många andra lagidrotter – en klubba och ett par inneskor räcker långt. Den kräver inga dyra anläggningar utöver en vanlig sporthall, vilket gör den tillgänglig för föreningar med begränsade resurser. Och den är inkluderande på ett sätt som gynnar bredden: reglerna är enkla att lära sig, och spelet belönar lagarbete lika mycket som individuell talang.
Riksidrottsförbundet har i flera rapporter pekat på tillgänglighet och låga kostnader som avgörande faktorer för ungas idrottsdeltagande. Idrotter som lyckas hålla nere trösklarna för att börja – och stanna – har en strukturell fördel i konkurrensen om barn och ungdomars tid (Riksidrottsförbundet, 2023). Innebandy uppfyller de kriterierna väl.
Damsporten leder utvecklingen
En av de mest anmärkningsvärda trenderna inom svensk innebandy de senaste åren är damsportens snabba tillväxt. Det svenska damlandslaget tillhör världseliten och har vunnit VM vid flera tillfällen, och intresset för damernas SSL har ökat markant. Fler tjejer börjar spela innebandy i unga år, och fler stannar kvar längre upp i åldrarna – en trend som innebandyrörelsen arbetat aktivt för att förstärka genom riktade satsningar på flicklag och damföreningar.
Det är en utveckling som skiljer innebandy från många andra lagidrotter, där rekryteringen av tjejer fortfarande är en utmaning snarare än ett framgångsområde.
Vad händer härnäst?
Frågan om OS-inkludering hänger fortfarande i luften. Internationella Innebandyförbundet, IFF, har drivit frågan under lång tid och sporten uppfyller formellt sett de flesta av IOK:s kriterier för inkludering. Ett OS-deltagande skulle utan tvekan ta sporten till en helt ny global publik – men när, eller om, det händer återstår att se.
I mellantiden fortsätter sporten att växa underifrån, match för match, hall för hall. Och på vardagskvällen i sporthallen någonstans i Mellansverige är det inte OS-drömmar som fyller tankarna. Det är nästa passning, nästa skott, nästa match.
Källor: Svenska Innebandyförbundet, verksamhetsrapport och medlemsstatistik, innebandy.se. Riksidrottsförbundet (2023), rapport …
