Jag minns det som om det var igår. Jag hade lånat klubbor hela första terminen. För långa, för tunga, för krokiga. Men jag brydde mig inte då – jag ville bara spela. Vara med. Springa. Passa. Skjuta. Skratta. Svettas.
Men en dag sa mamma: ”Nu tycker jag vi åker och köper en egen.” Och hjärtat slog lite snabbare.
Där stod den bara – min klubba
Vi åkte till en sportbutik med blinkande lysrör och hyllor i långa rader. Jag kände mig vilse bland alla färger, vikter och namn. Men sen såg jag den. Svart och vit. Lagom böj med ett snyggt innebandyblad. Inte för stel, inte för mjuk. Jag höll i den – och det klickade.
Det var som att klubban höll i mig tillbaka.
Första passet, första målet
Första träningen med den nya klubban var magisk. Jag vågade hålla i bollen lite längre. Testade att dribbla. Testade ett slagskott (som hamnade i sargen – men ändå). Och när jag gjorde mitt första mål några veckor senare? Det var med den klubban.
Den hängde med överallt. I hallen, i garaget, på gården, till och med i köket när jag övade passningar mot dörrkarmen.
Mer än ett redskap
Det låter kanske fånigt, men innebandyklubbor är mer än bara plast och kolfiber. Den är din förlängda arm. Den blir en del av hur du spelar, hur du tänker, hur du rör dig på planen. Och den första klubban… den glömmer man aldrig.
Till dig som letar
Om du är där nu – på jakt efter din första innebandyklubba – ta dig tid. Testa. Känn efter. Det är värt det. När du hittar rätt, vet du det.
Och när du sen kliver in i hallen med den i handen… ja, då har du redan tagit första steget mot något stort.
