Idag blev det en sväng till bygghandeln. Skulle egentligen bara hämta lite virke till ett garagebygge, men som vanligt blev jag kvar längre än planerat. Man fastnar ju gärna bland högarna av brädor. Det luktar trä, man hittar knappt vagnen, och någon alltid frågar var trallskruven står. Lite som hemma.
Det slår mig varje gång hur mycket det faktiskt spelar roll vilket trä man väljer. Många tänker kanske att “en planka är en planka och kl-trä är kl-trä”, men det är en ganska stor skillnad på okej trä och riktigt bra trä.
Jag brukar alltid ta mig tid. Lyfta, titta längs med brädan, känna efter. Ser man att den är skev, sprucken eller har stora kvistar där man inte vill ha dem – då får den ligga kvar. Det är värt de där extra minuterna. Det sparar både tid och svordomar sen.
För inomhusprojekt och jobb med möbeltillverkare brukar jag ofta välja limfog – stabilt, snyggt och lätt att jobba med. Perfekt till hyllor, bänkar eller skåp. För utegrejer är det tryckimpregnerat som gäller, men inte vad som helst. Man vill ha raka, fina längder utan stora fuktskillnader. Det märks direkt på känslan om virket är bra.
Tips till dig som är ny i byggvaruhuset: ta gärna hjälp! Det finns ofta någon som jobbar där och kan peka ut vilken kvalitet som passar ditt projekt. Och våga säga nej till brädor som inte känns bra, även om det är de sista på högen. Ditt projekt förtjänar bättre.
Efter en halvtimme hade jag lastat vagnen med 45×145-reglar, några hyllplan i limfog och en spontanköpt träolja (det var ändå kampanj). Lastade bilen i lugn takt och kände det där lilla pirret – samma varje gång jag har ett nytt projekt på gång.
Nu blir det några dagar till med jobb, men snart väntar ledigheten. Då ska jag faktiskt bygga något till mig själv. Träet ligger redan i förrådet och väntar.
Sånt är fint att tänka på.