I Solna bestämmer byggåret vilken metod som fungerar
Solna är en av Stockholmsregionens mest tätt bebyggda kommuner. På en yta mindre än tolv kvadratkilometer bor närmare 80 000 människor. Det betyder att stor del av bostadsbeståndet är flerfamiljshus från olika epoker, och att avloppssystem lagts i mark som redan var hårt exploaterad.
När avloppsledningar behöver åtgärdas blir det därför inte bara en fråga om teknik. Det blir lika mycket en fråga om vilken typ av byggnad det handlar om, när den uppfördes och hur ledningsnätet samverkar med omgivningen.
Miljonprogrammet och dess avgränsade stammar
Många av de större bostadsområdena i Solna kom till under miljonprogrammet. Råsunda, Huvudsta och Hagalund byggdes snabbt och med standardiserade lösningar. Avloppssystemen förutsatte att huvudstammarna skulle bli tillgängliga för service via schakt i gemensamma källare eller tekniska utrymmen.
Men i praktiken är det inte ovanligt att de här stammarna löper bakom ingjutna väggar, genom schakt som idag är fyllda med elinstallationer från senare ombyggnationer, eller under betonggolv som gjutits om. Resultatet är att man inte når dem utan omfattande rivning.
Här blir relining ett alternativ som inte kräver åtkomst till hela sträckan. Förutsättningen är att ledningen fortfarande är rak nog och att anslutningarna kan nås från lägenheterna ovanför.
Funktionalismens gjutjärnsstammar
I de äldre delarna av Solna, bland annat i Vasastan och Norra Hagalund, finns bebyggelse från trettio- och fyrtiotalet. Där användes ofta gjutjärn i avloppsstammarna. Materialet var hållbart så länge det inte utsattes för tryck utifrån eller stående vatten inuti.
Men när gjutjärn börjar korrodera växer det fram inre rostbildningar som minskar det effektiva rörtvärsnittet. Det blir stopp oftare, tryckförluster uppstår och till slut kan delar av stammen rasa samman inifrån.
Eftersom fastigheterna ofta har bevarad originalkaraktär är det svårt att motivera stora ingrepp i väggpartier och trapphus. Det har gjort att man i flera fall istället arbetar med inre förstärkning där ett nytt rörskikt läggs in i den befintliga ledningen.
Villaområden med utspridda system
Solna har också villaområden, bland annat i Järva och Bergshamra. De byggdes i flera omgångar från tjugotalet till sexti- och sjuttitalet. Ledningsnäten är sällan sammanhängande utan består av separata system för varje fastighet.
Det innebär att varje hus har sin egen servisledning ut till kommunens ledningsnät. Materialen varierar. I äldre villor hittar man lertegel eller cementerade fogar, i senare byggnationer PVC och betong.
Problemen uppstår oftast där ledningarna går under plattgrunder, genom fyllnadsmassor eller under bilvändplatser och garageuppfarter. De här sträckorna är svåråtkomliga utan större markarbeten. Samtidigt har de ofta utsatts för sättningar och tryck från ovan, vilket skapat sprickor och förskjutningar.
Markförhållanden och tryckförändringar
Stora delar av Solna ligger på lera och postglacial sand. Det innebär att marken kan röra sig över tid, särskilt om den belastas av ny bebyggelse eller om grundvattennivån ändras. Gamla ledningar som lagts i schakt med dålig bäddning har i många fall fått böja sig efter markens rörelser.
När en ledning inte längre är rak förändras flödesförhållandena. Vattnet saktar ner i krökar, fast material börjar samlas och trycket ökar uppströms. I värsta fall bildas bakåtflöde eller läckage där fogarna spruckit.
Det är här bebyggelsens ålder spelar roll. Ett hus från trettiotalet har i regel inte byggts med samma kunskap om lersättningar som ett från åttiotalet. Förläggningsdjup och bäddningsmaterial skiljer sig åt, och därmed också konsekvenserna.
När reparation måste ske inifrån
I tätbebyggda områden är det ofta praktiskt omöjligt att schakta fram avloppsstammar utan att stänga av större delar av infrastrukturen. Gator, gångbanor, belysningsstolpar och fjärrvärmeledningar ligger ibland direkt ovanpå eller intill de ledningar som behöver åtgärdas.
Relining innebär att man istället för schakt arbetar genom inspektionsluckor, golvbrunnar eller avloppsanslutningar. Ett flexibelt material förs in i ledningen och expanderas sedan så att det tätar mot den gamla ytan. När det härdat bildar det ett nytt funktionsskikt utan att man behövt röra omkringliggande konstruktioner.
Tekniken kräver dock att ledningen kan inspekteras i förväg och att det finns tillräckligt med utrymme för att föra in materialet. Är det för många avgreiningar eller för skarpa krökar blir metoden omöjlig.
Vilka faktorer avgör om det går
Det första som brukar kontrolleras är tillgång. Går det att nå båda ändarna av sträckan som ska åtgärdas? Finns det risk att byggnadskonstruktioner måste öppnas för att nå inspektionsluckor?
Därefter tittar man på ledningens skick. Är det en total kollaps eller bara sprickor och läckage? En kollapsad stam kräver oftare att man förstärker inifrån med bärande material, medan en läckande ledning kan klaras med en tunn inre tätning.
Man bedömer också materialval i befintlig ledning. Gjutjärn, betong och lertegel har olika ytegenskaper som påverkar hur väl en reliningprodukt fäster. Är ytan för ojämn kan man behöva slipa eller spola innan själva inläggningen.
- Inspektion med kamera — dokumentera skador, krökar och anslutningar
- Renspolning — ta bort beläggningar och löst material
- Mätning av diameter och längd — fastställ vilken strumpa eller slang som behövs
- Inläggning och härdning — förs in vått, expanderas och härdar på plats
- Slutkontroll — ny kamerainspektion för att säkra funktion
Praktiska exempel från närområdet
Aktörer som arbetar med metoden i Stockholmsområdet möter ofta just den här typen av förutsättningar. När husrelining.se genomförde ett projekt i en radhuslänga i närbelägna Skondal blev utmaningen att hantera flera parallella stammar som alla hade olika grad av korrosion. Lösningen blev att man arbetade stam för stam, med kontrollerade tidsintervall för att säkerställa att de boende inte blev utan fungerande avlopp.
Det illustrerar något viktigt: att metoden passar väl när man behöver minimera störningar, men att det förutsätter noggrann planering och bred kompetens i förarbetet.
När byggnadsår och metod inte stämmer överens
Det händer att man stöter på situationer där relining inte är möjlig, trots att allt ser bra ut på papperet. Ett exempel är äldre byggnader där ledningar lagts i murade schakt med oregelbundna dimensioner. Det är inte ovanligt i hus från tjugotalet.
Ett annat är när byggnaden genomgått flera ombyggnationer och avloppssystemet lappats ihop med olika material vid olika tillfällen. Då kan en kamerainspektion visa att ledningen är gjord av tre olika typer av rör som fogats samman med cement, silikon och gummi. Att lägga en homogen inre beklädsnad i en sådan struktur är riskabelt, eftersom härdningen kan bli ojämn och tätningen ofullständig.
Därför brukar en seriös bedömning alltid inkludera ett alternativt förslag. Antingen ett delvis byte där man kombinerar schaktning och relining, eller en annan metod helt.
Vad kommunen säger om metoden
Solna stad har i flera fall godkänt relining som underhållsmetod i befintliga fastigheter, så länge det inte innebär ändring av ledningens dragning eller kapacitet. I praktiken betyder det att man inte behöver bygglov, men att det kan krävas anmälan till miljö- och hälsoskydd om arbetet berör dagvattenhantering eller risk för läckage till omgivande mark.
Det är också viktigt att tänka på att relining inte förlänger livslängden på omkringliggande delar. En förnyad stam kan fortfarande anslutas till en servisledning som är i dåligt skick. Därför rekommenderar många kommuner att man gör en helhetsbedömning innan man beslutar om metod.
Vad det innebär för framtida underhåll
En relinad ledning behöver normalt sett inget annat underhåll än regelbunden spolning och kontroll. Men eftersom metoden innebär att man lägger ett nytt lager inuti det gamla minskar den inre diametern något. Det kan påverka genomflödet om dimensioneringen från början var snäv.
I praktiken är det sällan ett problem i bostadshus, eftersom avloppssystem brukar ha god marginal. Men i äldre byggnader med redan trånga stammar kan det vara värt att räkna på flödeskapaciteten innan man väljer metod.
Dessutom kvarstår det faktum att underlaget är gammalt. Har ledningen legat i mark med hög sulfathalt eller aggressivt grundvatten kan nedbrytningen fortsätta utanpå den gamla rörväggen. Det påverkar inte tätningen direkt, men det kan innebära att konstruktionen runt omkring tappar bärighet över tid.
Vad man bör tänka på som fastighetsägare
Om du överväger relining i en fastighet i Solna är det klokt att först ta reda på byggår, materialval och tidigare underhållshistorik. Finns det protokoll från tidigare inspektioner eller kända problem med läckage eller stopp?
Nästa steg är att boka en kamerainspektion. Det ger en objektiv bild av ledningens skick och gör det möjligt att bedöma om metoden är lämplig. Det är också ett bra underlag för att jämföra offerter från olika aktörer.
Se till att offerten innehåller en beskrivning av metod, materialval, garantitid och vad som ingår i efterkontrollen. En seriös utförare kommer också att förklara vilka begränsningar som finns och om det finns situationer där annat kan behövas.
| Bebyggelsetyp | Vanligt byggår | Vanligt material | Vanlig utmaning |
|---|---|---|---|
| Miljonprogram | 1965–1975 | Betong, PVC | Stammar bakom vägg |
| Funkis | 1930–1945 | Gjutjärn | Inre korrosion |
| Villor | 1920–1970 | Lertegel, PVC | Sättningar i mark |
Sammanfattning av vad bebyggelsen betyder
I Solna är varje fastighets förutsättningar knutna till det decennium den byggdes. Miljonprogrammets standardisering innebar begränsad åtkomlighet, funktionalismens materialval gav långsiktig korrosion och villaområdenas utspridda system utsätts för markrörelser.
Relining är en metod som kan lösa många av dessa utmaningar, men inte alla. Den fungerar bäst när ledningen är i relativt gott skick, när åtkomligheten är begränsad och när alternativet är omfattande rivning eller schaktning.
Men den kräver alltid en individuell bedömning. Det som fungerar i ett flerbostadshus i Huvudsta kan vara ogenomförbart i en trettiotalsvilla i Bergshamra. Därför är förståelsen för bebyggelsens historia och teknik minst lika viktig som själva utförandemetoden.
